silvercykel

Ilska, ångest och tårar. Det var min vardag, nu är det min helg. Lika jobbigt för det. Allt blir förstört och inget är värt något.

i hemlighet säger jag förlåt om och om igen.
om och om igen vill jag be om ursäkt  för vad jag gör.

förstår itne varför jag gör så här.
vet inte vad som händer.
Ångest.

jag tål det mesta men tydligen inte dig.
jag vill bara försvinna i din närhet. detta är bara för mkt.

Jag är så trött på det här. Jag hatar dig, jag hatar allt du gjort mot mig. Jag hatar att du förstört mig. Jag hatar att jag inte kan vara mig själv. Du tyckte inte jag dög som jag var. Jag hatar dig. Jag hatar inte för att jag är avundsjuk utan för du har förstört mig. Min osäkerhet är ditt fel. Jag försöker stå på mig men så kommer en röst och säger nej, inte så, du är kass, du gör fel, du är ful, du är tjock, du har inget liv, du är dålig, du är omogen. Jag är trött på det här. Okej det var inte bara du för det var en himla massa andra också. Men jag älskar att ha en specifik person att skylla på, att hata. För det är precis vad du förtjänar. Jag kommer aldrig få tillbaka dessa år av smärta och osäkerhet. Men jag kämpar varje dag för att bli av med en liten del varje gång.